Behöver världen egentligen en till blogg? Nej, antagligen inte, men jag startar en ändå! Jag börjar med att återge en berättelse, som jag läste på en mycket god väns blogg. Den beskriver hur det är att leva med en osynlig sjukdom, på ett enkelt och osentimentalt sätt. Med tanke på att vi firar sällsynta dagen idag tycker jag den passar att öppna med. Den ursprungliga varianten är här: skedteorin Min bästa vän och jag satt i fiket och pratade. Som vanligt var det mycket sent, och vi satt och åt pommes frites med sås. Som normala flickor i vår ålder, tillbringade vi mycket tid i fiket, och för det mesta talade vi om pojkar, musik eller trivial saker, som verkade mycket viktigt på den tiden. Vi gjorde aldrig allvar av något särskilt och tillbringade större delen av vår tid skrattande. När jag gick för att ta en del av min medicin med ett mellanmål som jag brukade, stirrade hon på mig besvärat, istället för att fortsätta samtalet. Hon frågade mig sedan ut ur det blå hur det k