Jag känner mig så tillfreds med livet just nu! Vad är annorlunda? Kroppen är lika skruttig som igår, familjen är lika rörig (<3) som igår, allt är egentligen likadant som igår. Det enda som skiljer är att jag äntligen känner att min man accepterat att jag faktiskt har ett funktionshinder, och vi har börjat planera för ett liv och en vardag som tar hänsyn till det.
Jag känner en tillförsikt att vi framöver kommer att anpassa våra aktiviteter efter vad min kropp orkar (någorlunda, åtminstone), inte att min kropp kommer att fortsätta tvingas klara av de aktiviteter vi hittar på. Den här semestern har varit en av de bästa, just på grund av det...
Jag känner en tillförsikt att vi framöver kommer att anpassa våra aktiviteter efter vad min kropp orkar (någorlunda, åtminstone), inte att min kropp kommer att fortsätta tvingas klara av de aktiviteter vi hittar på. Den här semestern har varit en av de bästa, just på grund av det...
Kommentarer
Skicka en kommentar