Jag skrev ju igår om hur bra jag börjat må jämfört med tidigare. Då är jag ju sådan, att jag inte kan låta bli att planera och dra igång en massa projekt i huvudet, svårt att hålla en lagom växel på önskningarna. För att börja orka alla de där roliga sakerna som börjar snurra runt i mitt huvud, vet jag ju att jag måste träna.
Sagt och gjort, igår körde jag först ett mjukt yogapass på 20 minuter, ingen styrka eller så, bara uppmjukande och en serie rörelser som lägger bäckenet och ryggen på plats så gott det går. På eftermiddagen fick jag för mig att jag skulle köra sjukgymnastprogrammet också, jag brukar ju välja antingen eller, aldrig köra både och samma dag. Jag kände ju efter en stund att det blev för mycket, att jag hade blivit högmodig ;-), så jag pausade, vilade, och sedan var det ju dags att hämta barnen, laga middag och allt det där. Nu blev middagen enkel, bara massa olika rester, men man ska ju ändå befinna sig i köket...
På kvällen var jag så dålig att jag bara låg och skakade av frossa och feber, det blir så när jag överansträngt mig. Det är ju lätt att känna sig modfälld, när man varit så glad och känner att det går framåt, hatar bakslagen. Jag tycker ändå att det är mycket lättare att stå ut, när feberanfallen kommer av att jag faktiskt gjort lite mer än vanligt, om än aldrig så lite, jämfört med förut, när jag mådde så även om jag bara legat och vilat hela dagen.
Idag har jag ändå lyckats återhämta mig ovanligt bra, med tanke på hur jag mådde igår kväll. För några veckor sedan skulle "dagen efter" ha varit en blank dag, när jag inte åstadkommer något. Idag har jag ändå påbörjat tårtan, och bottnen är klar... :-)
Om jag får fortsätta må så här är jag nöjd, klart jag hoppas på att bli frisk och stark igen, men detta går att leva med, jag orkar vara på gott humör gentemot min familj...
Sagt och gjort, igår körde jag först ett mjukt yogapass på 20 minuter, ingen styrka eller så, bara uppmjukande och en serie rörelser som lägger bäckenet och ryggen på plats så gott det går. På eftermiddagen fick jag för mig att jag skulle köra sjukgymnastprogrammet också, jag brukar ju välja antingen eller, aldrig köra både och samma dag. Jag kände ju efter en stund att det blev för mycket, att jag hade blivit högmodig ;-), så jag pausade, vilade, och sedan var det ju dags att hämta barnen, laga middag och allt det där. Nu blev middagen enkel, bara massa olika rester, men man ska ju ändå befinna sig i köket...
På kvällen var jag så dålig att jag bara låg och skakade av frossa och feber, det blir så när jag överansträngt mig. Det är ju lätt att känna sig modfälld, när man varit så glad och känner att det går framåt, hatar bakslagen. Jag tycker ändå att det är mycket lättare att stå ut, när feberanfallen kommer av att jag faktiskt gjort lite mer än vanligt, om än aldrig så lite, jämfört med förut, när jag mådde så även om jag bara legat och vilat hela dagen.
Idag har jag ändå lyckats återhämta mig ovanligt bra, med tanke på hur jag mådde igår kväll. För några veckor sedan skulle "dagen efter" ha varit en blank dag, när jag inte åstadkommer något. Idag har jag ändå påbörjat tårtan, och bottnen är klar... :-)
Om jag får fortsätta må så här är jag nöjd, klart jag hoppas på att bli frisk och stark igen, men detta går att leva med, jag orkar vara på gott humör gentemot min familj...
Kommentarer
Skicka en kommentar