Effekten håller i sig!

Jag fortsätter ta mitt kolloidala silver, och jag mår bättre än jag gjort på länge. Jag är fortfarande svag och kraftlös, MEN smärtorna som fanns dygnet runt oavsett vad jag gjorde är borta! Nu får jag ont när jag anstränger mig och gör något, och det kan jag ta. Orsak och verkan, helt OK. Men det är ju de där 78 miljoner smådjävlarna som befinner sig inuti kroppen dygnet runt, och slåss, nyps, skriker och lever rövare, det går inte stå ut med. Och de har tystnat! Det är så skönt! Och på morgonen brukar det kännas som att jag ska dra runt på 100 kg bly, nu är jag mer nästan normalt morgonstel, bara.

Jag har kunnat dra ner på morfinet, och målet är att orka trappa upp träningen. Idag har jag redan tränat 20 min lätt yoga, jag som inte ens knappt har vaknat vid den här tiden i vanliga fall...

Det är som om kroppen har skrikit efter något, som om det verkligen fattats något, som nu är på plats. Kanske som när en bil saknar olja? Vet inte hur det blir då, men jag inbillar mig att den skulle gå ganska trögt till slut. Tänk vad mycket vi förbiser när vi inte bryr oss om vad vi stoppar i munnen, hur ska kroppen kunna fungera när den inte får det den behöver i form av näringsämnen?

Vi konstgöder våra jordar, och vad är det de tillsätter? Finns kunskapen om alla grundämnen som bör finnas i jordarna? Kanske på ekologiska odlingar, där återför man ju naturens egen gödning, och naturen funkar nog bäst om den får sköta sig själv. När kossor och grisar (och vi också) då äter spannmål som är uppskrämt med konstgödsel, istället för att gå runt på en äng och beta örter och gräs, innehåller då köttet och mjölken alla näringsämnen de skulle kunna göra? Jag tror inte det. Sedan kan man ju diskutera vad man ska äta öht, men hur som helst, så tror jag vår industriella matproduktion skadar oss. Och våra barn! Om inte barnen får den näring de behöver, vad blir det för konsekvenser? För att inte tala om alla miljögifter vi utsätter dem för... Usch, jag blir mörkrädd när jag börjar tänka på det...