...har jag tänkt att det ska bli!
Jag har något fantastiskt att berätta, så pass fantastiskt att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig, utan att det låter för bra för att vara sant!
När jag plockade ur diskmaskinen på morgonen kom jag på en bildjämförelse, som kanske kan förklara: Tänk dig en gammal skruttig bil. Min son fick en av sin pappa när han fyllde 18. En röd gammal Golf. Ögonen glittrade av glädje, jag var inte lika glad, eftersom den lät något alldeles fruktansvärt! Det rykte, lät, bilen pruttade fram, med ett avgassystem som var av, och jag vågar inte ens tänka på hur mycket skit och beläggningar det är i systemet. Så kändes min kropp förra veckan, och det är nog många med eds som kan känna igen sig i den beskrivningen. På morgonen vägrar den dessutom att starta, kroppen, alltså! Jag brukar inte vara vid ordentligt medvetande förrän vid elva-tiden, även om väckaren börjar ringa 6.30...
Tänk dig sen att skicka in denna skruttbil på en rejäl service (vi körde ut den till sonens pappa, det blir deras gemensamma höstprojekt att fixa). Byt avgassystemet, rengör och smörj upp efter alla konstens regler. Fortfarande en skruttig bli, men betydligt smidigare, och tystare, att köra...
SÅ känns det i kroppen! Som om jag fått en ordentlig service! Fortfarande skruttig, visst, men fullt möjlig att leva med. Och jag vaknar på morgonen! Jag har nog vunnit två-tre timmar på min förmiddag!
Vad är då skillnaden? Jo, kolloidalt silver!
Jag har haft en flaska hemma länge, har läst någonstans att det ska vara bra mot bakterier och virus, typ som vitlök. Men jag har inte vetat hur jag ska använda det, så den har stått. Men så började jag känna mig förkyld förra måndagen, så på tisdagen började jag ta silvret. En rejäl dos, två ggr om dagen, efter jag gjort någorlunda efterforskningar och försäkrat mig om att det var säkert.
Förkyld blev jag ändå, och jag kan ju inte redogöra för hur pass förkyld jag skulle ha blivit utan, det kan man ju inte veta. MEN, när jag är förkyld brukar jag bli fullkomligt golvad! Alla leder i kroppen, både de jag alltid känner av, och de jag inte ens egentligen vet om att de finns, börjar värka med en sådan styrka att det är omöjligt att stå ut. Det var därför jag tog en dunderkur, jag orkar bara inte bli sämre, inte nu, jag har inte den mentala styrkan just nu! Och istället för att bli sämre, blev jag bättre! Jag är lättare i kroppen, lättare än jag varit någonsin de senaste 1½ åren! Mitt under en pågående förkylning! Jag lovar, jag kommer att fortsätta ta kolloidalt silver!
Jag har något fantastiskt att berätta, så pass fantastiskt att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig, utan att det låter för bra för att vara sant!
När jag plockade ur diskmaskinen på morgonen kom jag på en bildjämförelse, som kanske kan förklara: Tänk dig en gammal skruttig bil. Min son fick en av sin pappa när han fyllde 18. En röd gammal Golf. Ögonen glittrade av glädje, jag var inte lika glad, eftersom den lät något alldeles fruktansvärt! Det rykte, lät, bilen pruttade fram, med ett avgassystem som var av, och jag vågar inte ens tänka på hur mycket skit och beläggningar det är i systemet. Så kändes min kropp förra veckan, och det är nog många med eds som kan känna igen sig i den beskrivningen. På morgonen vägrar den dessutom att starta, kroppen, alltså! Jag brukar inte vara vid ordentligt medvetande förrän vid elva-tiden, även om väckaren börjar ringa 6.30...
Tänk dig sen att skicka in denna skruttbil på en rejäl service (vi körde ut den till sonens pappa, det blir deras gemensamma höstprojekt att fixa). Byt avgassystemet, rengör och smörj upp efter alla konstens regler. Fortfarande en skruttig bli, men betydligt smidigare, och tystare, att köra...
SÅ känns det i kroppen! Som om jag fått en ordentlig service! Fortfarande skruttig, visst, men fullt möjlig att leva med. Och jag vaknar på morgonen! Jag har nog vunnit två-tre timmar på min förmiddag!
Vad är då skillnaden? Jo, kolloidalt silver!
Jag har haft en flaska hemma länge, har läst någonstans att det ska vara bra mot bakterier och virus, typ som vitlök. Men jag har inte vetat hur jag ska använda det, så den har stått. Men så började jag känna mig förkyld förra måndagen, så på tisdagen började jag ta silvret. En rejäl dos, två ggr om dagen, efter jag gjort någorlunda efterforskningar och försäkrat mig om att det var säkert.
Förkyld blev jag ändå, och jag kan ju inte redogöra för hur pass förkyld jag skulle ha blivit utan, det kan man ju inte veta. MEN, när jag är förkyld brukar jag bli fullkomligt golvad! Alla leder i kroppen, både de jag alltid känner av, och de jag inte ens egentligen vet om att de finns, börjar värka med en sådan styrka att det är omöjligt att stå ut. Det var därför jag tog en dunderkur, jag orkar bara inte bli sämre, inte nu, jag har inte den mentala styrkan just nu! Och istället för att bli sämre, blev jag bättre! Jag är lättare i kroppen, lättare än jag varit någonsin de senaste 1½ åren! Mitt under en pågående förkylning! Jag lovar, jag kommer att fortsätta ta kolloidalt silver!
Kommentarer
Skicka en kommentar